Sometimes it lasts love, but sometimes it hurts instead.

De senaste dagarna har varit helt okej faktiskt, jag har flygit lite halvt på moln medans jag samtidigt ställer mig den eviga frågan: Varför just jag?!
Idag fick jag reda på lite varför det blev just jag som kom med i landslagsjuniorbruttotruppen(långt ord, heja!)
Men att säga att det känns helt perfekt skulle vara att ljuga, för hur kul är det att höra att folk inte tycker att jag förtjänar den platsen...

Igår tog i alla fall jag, Ebba, Clara och Hanna oss an ett jympapass på Friskis&Svettis, var riktigt nöjd med mig själv, för man måste ju faktiskt börja någonstans, och jag menar, att börja från botten är väl en bra början?
Och även idag stod Friskis på schemat med samma kvartett som gårdagen plus Grytan med müsli-uet, då det blev gymmet, kändes ännu bättre i och med den stadiga lunchen jag, Clara och Ebba hade på Mcdonalds...
Träningsvärken börjar också smyga sig på, och jag som sa att jag inte skulle göra så mycket idag för att jag ska debutera i A-laget i Karlstad och Västerås på söndag...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback