Why did you have to wait?

I onsdags träffades det gamla goda fina gänget och åt kinamat en sista gång tillsammans, när jag tänkte på att jag aldrig skulle få träffa alla lika ofta som innan kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Hela kvällen var enormt känsloladdad för mig och när jag kom hem vid tolv och mötte Ellen så var det svårt att bara prata, så vi satt på altanen i flera timmar med tända ljus och spelade spel och pratade, och grät en skvätt såklart.

Och igår gick då flyttlasten med hela mitt liv typ, haha. Kändes jättekonstigt... Och när jag kom dit och var helt inställd på att jag hade lägenhet, men att det visade sig att jag hade fått korridor blev allt ännu jobbigare, i och med att jag var inställd på nåt annat, men nu känns det lugnt och tror det kommer bli rätt bra ändå.
Satt hela kvällen igår och pratade och spelade spel med Pontus, Sandra, Johan och Max, hur kul som helst när vi skulle spela med andra ord och jag och Sandra var exakt lika dåliga hahaha!

Nu är jag på väg till Strängnäs för team talang, sjukt taggad!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback