It's a beautiful day, don't let it get away

Haaaj!
Som jag sa förut, det där med hemlängtan kommer väl... Och det gjorde det, när jag mådde jättedåligt och bara ville spy och ringde mamma i söndags kunde jag banne mig inte hålla inne tårarna, och tanken att de kommer på torsdag är helt underbart. Har varit hemifrån i 2 veckor och känner att det är dags nu.
Ringde Ellen igår och när jag hörde hennes röst började jag gråta igen för jag kom på hur mycket jag saknade henne! Pratade i över en timme om allt som hade hänt och det var så skönt att få prata med någon som man verkligen verkligen känner, för det har jag inte gjort ända sen jag flyttade hit....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback