Ganska sjukt hur en kille kan få en att känna sig så jävla speciell på mindre än 2 sekunder, men sedan trycka ner än snabbare än man hinner blinka. Är det ändå inte lite sjukare att man(eller är det kanske bara jag) alltid vill ha det man(jag) inte kan få, vill ha en kille som antagligen inte skulle vara särskilt bra för mig, men ändå vill jag ha honom så jävla gärna! Och det känns inte som att det skulle ändras om han ändrade sig och ville nåt med mig att göra ändå, det känns verkligen inte så!
Sedan har jag ju en kille som skulle kunna åka över halva skåne för att få träffa mig, men det är där jag säger stopp och tar ett par steg tillbaka, men är det bara för att jag så himla gärna skulle vilja ha den där andra killen? Det bästa vore nog om jag gick i celibat eller nåt.
ni två är
ganska bra faktiskt!