Livet är en liten del av döden.

Nu är jag så sjukt trött på dig så det finns inte. Antingen så har jag gjort något fel, och i så fall vill jag att du säger vad, eller så är det du som har förändrats. För du är inte i närheten av samma person som jag en gång tror jag kände.
Jag är trött på att vara dig till lags, att hela tiden rätta mig efter dina regler, att inte veta var jag står hos dig, att vara ledsen och slösa tårar på grund av dig, att hela tiden behöva visa att jag förtjänar din tid. Trött på ditt sätt helt enkelt.
Men jag saknar den du var, att säga annat skulle vara att ljuga.
För för ett tag sen fick jag välja mellan dig och en annan, och jag valde dig. Men det är inte förren nu som jag vet att jag gjorde fel. Valde fel.
Och när du kommer tillbaka för att du kanske har förstått ditt misstag så hoppas jag att jag är stark nog att vända ryggen mot dig. Jag hoppas verkligen det.


Kan inte erkänna att tankar om att skada mig själv både mentalt och fysiskt ligger långt borta just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback