alandersson

Har funderat väldigt mycket på det här den senaste tiden, var och tränade i tisdags, då snackade jag lite med Stefan, jag tror aldrig jag har hört mer peppande ord i mina öron.
"Du har alla chanser att få spela i en gul tröja med blå text, och det är kul, det lovar jag dig! Men då måste du bruka allvar, om du gör det, så lovar jag dig, då ska jag hjälpa dig att få spela i en sån."
Jag tror aldrig jag har haft ett större leende på läpparna än vad jag hade då. För han hade ju rätt, så jävla rätt. Ända sen första gången han såg mig spela för första gången sa han att, om jag ville, kunde jag bli något, men att det hängde på mig. Då var jag 12. Det enda jag ville var att göra något jag älskade, att bli bäst, det kändes långt borta när man snittade 160. Men nu, nu när jag är 15, så känns det helt annorlunda, nu vill jag inte bli annat än bäst, och jag tänker inte ge upp förren jag blir det. Jag ska ta träningarna, lägerna, tävlingarna och matcherna på största allvar, och jag ska lära mig efter varje misslyckande. Tillslut kommer jag spela i den där gulblåa tröjan, och vara så jävla stolt över mig själv.

älskar denna bilden, siiiiiiick ♥