Har haft en ganska najs dag, träffade emma, stack ner till grönan där vi mötte upp Erik, låg på kullen och chillade. Efter ett tag kom någon kille som jag inte kände haha, vi stack alla åt varsitt håll vid 19 då jag gick till vikingstrand där jag och min familj grillade och lite sånt mysigt.
När jag kom hem verkade kvällen sluta i tårar, men tack vare Martin så mår jag "bättre än sämst" om jag säger som så. Fattar inte att jag kunde falla för det, igen. Been there once, been there twice, men närfan ska jag lära mig?
Imorgon ska jag spela lite bowling, herregud, har inte gjort det sen jag var i borås. Känns som om borås var igår, men ändå för så längesen. Hur som helst, vid 5-6 tiden drar jag och emma och josse till stan i hope. Trots allt som har hänt nu ska jag ha the time of my life, även om jag helt klart redan har haft det.
Lite läskigt att en person som man var helt säker på skulle vara helt ute ur ens liv bara kommer tillbaka, kan inte erkänna att jag är så glad över det, men egentligen, säg något som skulle kunna göra mig glad. På heltid. Typ 1 vecka fram i alla fall.